Inte helt oväntat har 365 citat stått hyfsat still nu under sommaren. Hade inga naiva förhoppningar om att jag skulle orka hålla uppe bloggen så det känns lugnt ändå.

Har i princip slut på fotograferade citat, men var ute med en kompis kamera och tog ett gäng, väntar nu bara på en laddare så jag kan fixa in dom på datorn. Min kanske något för hoppfulla plan (men fuck it, man måste få drömma lite) är att jag ska orka/hinna med att hålla igång bloggen bättre när alla rutiner kommer igång i september. När man är ute och flänger på festival eller bara är ensam hemma utan att jobba är det lätt att man glömmer av det.

Kommer att plugga i Uppsala det kommande året, förhoppningsvis lyckas jag hitta bostad så snart som möjligt så jag slipper pendla och ha mig. Det ultimata vore ju om jag dessutom träffar någon/några människor där som är taggade på att hjälpa till med det här projektet, det skulle vara helt underbart! Bara att hojta till om du bor i Uppsala och läser detta.

Misströsta inte, snart kommer det igång igen!

Med värme,

K

Frid

K

Rätt peppande citat att starta sin dag med, eller hur?

Åker till Öland på torsdag för reggaefestival och sedan direkt till Gotland för en vecka där, så blir nog ett sista inlägg imorgon (såtillvida jag inte fixar ett gäng inlägg imorgon förstås, men tror inte jag orkar det..) Hörs senare!

Frid

K

Nyfikenhet borde uppmuntras mer. Att en person vågar slänga ut en fråga trots de i vissa situationer uppenbara konsekvenserna – suckar, himlande ögon – är mod om något. Man erkänner att man inte har en aning om svaret samtidigt som man manifesterar att man faktiskt skiter i om alla andra tycker att det borde vara allmänbildning.

Frågar man ingenting får man ingenting veta.

Frid

K

Frid

K

Ständigt återkommande tema. Slutar man irra omkring och leta efter kärleken eller lyckan, då knackar den så småningom på din dörr. Slutar man på samma sätt leta efter sig själv inser man att man faktiskt aldrig riktigt hade tappat bort sig själv, utan att man hade siktet inställt så fel att man inte såg det.

Tvångsmässiga personlighetsförändringar håller aldrig länge, och det är ingen slump. Slappna av och låt förändringarna komma av sig själva!

Frid,

K

När man inte har fullt upp med att överleva nuet, vilket de allra flesta av er som läser denna bloggen knappast har, tillbringar man en del av tiden man har över till att planera framtiden. Fundera. Analysera. Vrida och vända. Inget fel med det, att famla i blindo har i alla fall aldrig varit min grej. Alla väljer själva var de sätter ribban, men det är lätt att det blir för mycket.

Ett klassiskt exempel på överdriven planering är när man sitter på tunnelbanan på väg någonstans och beräknar när man tror man kommer komma hem, när man hinner sticka till nästa ställe, hur lång tid den bussen tar osv. Att man höftar en gång är ju rätt lugnt, men det är lätt att man sedan inte släpper tanken. Räknar en gång till. Tänker att man kanske missade något. Det skapar en slags dold stress, en stress man inte tänker på men som likväl finns där och gnager. Det gäller att tvinga sig själv att släppa tanken och intala sig själv att man inte kan planera mer än man redan gjort.

Har man suttit där och rabblat tidsplanen i huvudet hela tunnelbaneresan hem för att sedan missa bussen med några hundradelar blir man ju bara besviken, trots allt. (okej, kom in på ett spår så det blev inte i hundraprocentig anknytning till citatet, men vad gör man)

Frid,

K

Något vi ständigt behöver påminna oss om. Vare sig det är ett förhållande eller en sommar som tagit slut gäller det att välja sida. Välja perspektiv. Nog för att det är helt okej att gråta tycker jag, men i längden hjälper det ju ingenting. Dags att vara tacksam, även om det är svårt.

Frid,

K

Jag minns när jag halkade in på 365 saker för första gången. Det var egentligen inget speciellt alls, första gångerna kikade jag igenom sidan snabbt och fick inget riktigt grepp om vad den handlade om. Men plötsligt, efter några gånger, fattade jag. Vilken grej! Det pirrade i hela kroppen när jag fattade vad det handlar om: en massa kreativa människor samlade på ett och samma ställe, beslutna att inspirera till kreativitet i en positiv anda.

Självklart blev jag peppad att göra någonting själv, inte bara sitta där vid datorn och drömma. En röst sa: kör, kan dom kan väl du! medan den andra, destruktiva sa att du har väl aldrig varit en särskilt kreativ person, varför skulle det vara annorlunda nu?

Och visst finns det sanning i att jag inte varit den mest kreativa personen genom mitt liv. På något sätt skapade jag en distans mellan mig och dessa kreativa människor, som om de nått någon speciell nivå jag inte skulle kunna nå.

Men! Som tur var sket jag till slut i den rösten och startade den här bloggen. Jag insåg att även jag är rätt kreativ, det gäller bara att inse det och plocka fram det.

Frid,

K

Det finns alltid en gräns för vad man tål. Jag har aldrig blivit sviken så grovt att jag inte kunna förlåta människan i fråga, men jag vet att det finns tillfällen där det kan vara svårt. Däremot har jag svårt för oförlåtande människor. Tjuriga, envisa människor med extremt bestämda principer som inte inser att alla gör misstag förrän de själv gör ett – och bron är bränd.

Frid,

K