Medmänsklighet


Mohandas Karamchand Gandhi, eller Mahatma Gandhi som han är mer känd som, var inte bara en kämpe mot kolonialmakten Storbritannien och för de kastlösas rättigheter, utan också för ekologiskt tänkande. När han skulle konstruera ett hus var han bestämd med att materialet bara skulle komma från den allra närmaste omgivningen och under sitt liv kom han gradvis till insikt med att det är viktigt att leva med bara det allra nödvändigaste både gällande prylar och mat – annars var man sinnessvag.

Nu menar jag inte att vi allihopa ska få ett kollektivt, bautastort dåligt samvete för att vi inte lever på enbart citronjuice och äger mer än en drickskål, en rakkniv, ett klädesplagg och ett par sandaler. Det vore galenskap. Jag – och de flesta andra – har ingen lust att ständigt slå bort handen för chokladbiten och så är det.

Vet inte riktigt vart jag hade tänkt landa med det här inlägget. Kanske kan man inspireras av Gandhis bestämdhet och principfasthet utan att för den delens skull känna att man är en dålig människa som inte lever som honom. I det långa loppet är vi inte så många som har lust att leva så simpelt som han gjorde och det är rätt naturligt.

Björns trädgård

Tips: Mahatma! skriven av Zac O’ Yeah är den första Gandhibiografin skriven på svenska, en otroligt intressant och samtidigt rolig bok som beskriver hur författaren reser runt i Indien och plockar på sig allt som kan tänkas vara intressant kring Gandhi. Läs!

Frid,

K

Det är svårt det där, att inse att man tillhör en och samma kropp. Om en liten del av ens egna kropp inte fungerar kan det lätt dra ner hela kroppen, därför försöker man se till att allting i kroppen fungerar som det ska. Borde det inte vara samma sak med samhällskroppen?

I det jagjagjag-samhälle vi lever i idag är det svårt att se bortom sig själv, men det går. Jag vet att det går.

Slussen (uppgång Götgatsbacken), Stockholm

Frid,

K